sjukis flikka

jag är sjuk...feber å snörvel å uscha

skulle jobbat idag men jag e så dålig.. fick till å me gå hem igår å sen bara sova sova å sova!

så idag e de film som gäller för hela slanten!

har iaf hunnit me en lunch med andreas (skottland) det var nice, just like old times

skumt det där att det kan gå så mykke tid å sen e de som att han aldrig har varit borta

men det blir la så. försökte förklara för christopher

"han är som familj, det spelar ingen roll hur illa han har gjort mig, familj e ändå alltid familj

oavsett"

sen tykkte la älsklingen att det var ju jävligt dumt av mig å adoptera alla mina ex till familj, å det har han en poäng i! men det e ju folk som har brytt sig, som har funnits där när det har varit tufft, sånna som känner mig. andra människor gräver ner sina ex... jag råkar ha en tendens att gräva upp dom igen.

så mitt nya löft till mig sj e att jag ska bli bättre å kanske skaffa några vänner, ni vet fika å sånt.

kanske börja lita på nån. men det är så svårt!

jag litar ju inte alls på tjejjer å killar har en tendens å fascineras av min värld och fastna.

jag vet inte om jag har nämt det förrut, men ibörjan tykkte jag det var så skönt att vi, asså jag å älsklingen e paret utan det förflutna, med bara framtiden framför oss.

jag vet inte om jag håller med riktigt längre.

jag menar visst för att man inte är sin bakgrund, men det är ju ändå den som har format en, och gjort en till den man är! och han förstår mig inte, vilket inte e speciellt konstigt, det borde finnas en handbok! men jag tror att om han visste då så kanske kan skulle förstå bättre. men han vill inte veta å sen så blir han bara ledsen när jag berättar, och kanske är det sorgligt, men det e min verklighet, den e inte hemskare än någon annans!

nej för mykke tänk från våra sidor, jag ska iaf bli bättre... bättre människa och bättre partner.

bättre Lilith!