Det är 25 dagar sedan Andreas lämnade mig/oss igen för att åka tillbax till jobbet.
25 dagar och kl e för mycke så jag borde sova, men jag kan inte komma mig för.
Kommer antagligen vara cp trött i morron, vilket jag var i morse med trotts att jag la mig vid 10 tiden då, men då väcktes man av otäcka drömmar och hade en Fay som oxå sov oroligt.
Kanske får vi snart ett datum å se fram emot snart, kanske inte. Jag vet bara att det sliter och tär att ha det så här. Jag är inte en distans människa, jag är en kramas å vara nära människa. Men jag försöker hålla huvudet ovanför ytan men det känns som jag bara trampar vatten.
Det värsta är ju att det finns inget å göra, bara vänta å vänta å vänta som gäller.
Uss jag hatar vänta!
Snälla ge Andreas ett jobb så han kan komma hem!!!
Nu masa sig över till bäddsoffan för lite sömn
najtinajt
