Jag fixar inte riktigt det känner jag! Nu har det gått alldeles för många dagar utan älsklingen.
Det gick ganska bra när jag var hemma hos mor min! Och det gick hyfsat bra första natten, men det är jobbigt idag! Natten är för lång och ensam, och visst har jag pluttan, men det är inte alls samma sak! Men för hennes skull måste jag vara stark och trygg om jag inte är trygg hur ska hon då kunna vara det! Men jag hade gett halva min själ för att ha Christopher här! En varm och trygg famn. Lugna andetag...hela familjen samlad *sucka* Men i morgon... bara stå ut en natt till!
nej slut me självömkan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar