fast det kanske beror på vädret å just nu låtvalet.. läste saras blogg å lyssnar på "whiskey lullaby"
Men känner nig ensam... sån där ensamhet som äter upp en.
Trotts att jag har min älskade vid min sida, men han är mest på rymmen känns det som.
Så det är jag och lillan. Men hon kan ju inte prata.
Fast har ju mått bra så länge så ska väl vara tacksam över det antar jag!
Och antagligen är det inte så illa som det är i mitt huvud!
Var på super taskigt humör i morse... men hur ska man kunna vara sur när man har en liten ängel som ligger i famnen och ler åt en. Men nu sover hon... Och mörkret smyger sig sakta inpå.
Det blir ju inte bättre att vårat hem ser ut som skit
ee orka klaga... ska hitta nån slisk film nu igen så kanske jag slipper tänka och vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar